Du min säkra skugga i det elektroniska
köpcentret som färgar mänskligheten
med drömmar om lycka och välgång.

Som om allt handlar om valuta,
där pengarna är brottet eller åtminstone
omoraliskt.

Tills de inte räcker till.

Du har sett min tanke om ånger,
bot och bättring mitt i all ofelbarhet.
Som jag försökt hejda mig!

Då sjunker stämningen till moll
och jag vet att skratt inte längre
är rätt och sant.

Utan bara ett vapen.