De har massa höstlöv inomhus,

sparar bruna äpplen som aldrig blir uppätna,

behåller halsdukarna på i soffgruppen

och släcker alltid någon lampa innan nästa tänds;

som om mörkret måste smekas medhårs

tassar de försiktigt på balkongräcket -

anar att solen för längesen passerat

sitt bäst-före-datum, med överjästa satelliter

där tillvaron närmar sig noll.

Halva hallens golv

ligger fullt av höst

och vissa drivor har virvlat

ända in i sovrummens alla vakna hörn;

bildar de örngott

över hårda leksaker

liksom döda nallebjörnar

skulle ha slagit guldpapper

kring sin egen tomma kista.

Om man frågar ett statistiskt urval av lagom anonyma grannar

så är Suhmoni Völ-Tsöh Assam Rah en

en smula oerhört märkligt, tämligen förgrenad familj

med vittomfattande svärta

vari yngsta dottern redan blivit farmor

till väluniformerade, evigt lojala soldater

- måste vara granatäpplen som de förvarar?

Djupt inuti spegelbyrån står det skrivet :

haR massA hösT-löV inomhuS