Hösten förefaller ha hittat

på ny kula till besynnerliga

småstadens gåtfulla gator,

från skogsbrynet ända in

i Gustens rostiga husbil.

Här sitter privatdetektiven

komplett ensam, halvt bitter

men alltjämt djupt glödande,

har han snart 47 år på nacken

och grunnar systematiskt över

sitt grannskap - om det blir

något mer mysterium???

Nästan smått nöjd med

livets alla lösningar på

dödliga problem, griper nu

Gusten efter en skvätt likör

- nej, inget förstoringsglas

dock råkar i farten fästa

sitt övade öga på pricken på

en allmänt dimgrå notis som

strax blir förvandlad till urklipp

i asken bland dylika uppslag

om vem som nyss slösat extra

elström och därmed må hysa

hett motiv för obskyra sysslor?!

Nåväl, även här i hans husbil

synes ofta flitens lampa lysa

- så Gusten får börja misstänka

sig själv om rätt ska vara fel?!

Fast först måste deckaren finna

en ny gammal signaturmelodi

så kallad jingel plingande

av levnadsmotiv ifrån det glada

och likafullt bisarra 70-talet

höljt i sin tämligen ytliga mystik,

en sorts smutsgul klarhet

skimrande genom

grumligt grubbel