du levde som en vinterblomma
i brist på verklig existens
bland teknologin som pressade
med iskall indifferens

du var en social kameleont
din personlighet var rök
och maskinen en mastodont
som krossade vart försök
att bli det som kallas – individ
du var en subsolid droid

du var en man som levde fast han inte fanns
i ditt bröst hängde skylten som löd: VAKANS
du fyllde det hålet med att spela en roll
i protokollet tillskrivs du jagindex 0

nu sitter någon vid datamaskinen
och matar den med ditt liv
alla blir vi till siffror till slut
i maskinens enorma arkiv

jagindex 0 och ambitionen en 1:a
socialt samspel: 10, kommentar: adaptiv
alla siffror blir korrekt uppmätta
i enlighet med senaste arkivdirektiv

du levde precis som alla andra
i vårt tekniska insektsliv
där vi kuggar i varandra
i maskinellt kooperativ

vi är alla vinterblommor
tills våra döda kroppar bränns
och våra själar slukas av maskinen
som mäter +1 i absens