orden slår ner som kalla meteorer
och spirar i den frusna marken
en kraters famntag om intigheten
är kronblad på blommande brutalitet

osynliga jagar trollen genom världen
obundna av verklighetens glastak
de river med klor av glupande hat
och tänder av vässade pennor

en frostnatt av syntax sänker
sitt rivjärnsnät över blottade ögon
skammen dras fram ur pupillernas djup
medan imman fryser på själens fönster