som i väntan. stilla luft. det frusna och det som är i dvala. husfasader som återger solens sken. det är så. återskenet som inte låter oss glömma. allt det som längtar efter att få födas. men istället; förödande shopping, tvivel, rädsla; frön som sås och gödslas. låter spegelbilderna, de på väggarna, i butiksfönstren, de som skapas av den masspsykosproducerande etern, de i andras ögon vara näring. inte heller de låter oss glömma. min önskan: det omöjliga – att glömma. vad som återstår: att låta sig kastas. än hit, än dit. eller. att tillåta.
allt.