Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

och aldrig hittar vi hem




Ditt tålamod
din trofasthet

trolöst folk

din helhet mot våra klyvna hjärtan

igen och igen
ropar du
hoppas
att någon hör

din längtans
utsträckta hand

till allt som är gott

vår innersta önskan

kärlek som tinar
frusna hjärtan
stelnade i självförakt

ditt strålande ljus
mot våra blinda ögon


Fri vers av rebecca d VIP
Läst 255 gånger
Publicerad 2006-08-11 10:10



Bookmark and Share

    Mejja
Hans kärlek finner väg genom.
Stark, strålande STOR dikt.
Ja tänk som Han kämpar för att rädda oss!
2006-08-16

  Rachel Roth
fin....denna
2006-08-15

    ej medlem längre
Jättefin, hoppas han (Gud) Kan öppna våra ögon än idag Andligt som kroppsligt .Kram Danne :O)
2006-08-12

    ej medlem längre
Ajj, nu fick jag lite dåligt samvete för
min otacksamhet och tystnad faktiskt,
tack för påminnelsen...
2006-08-12

  Sebastian Lönnlöv (sidhe)
Skön pessimism. "blinda" i slutet gör dikten - blir pricken över i.
2006-08-12

  Åsa Gustavsson VIP
Allt detta ropande... och strålande ljus. Tur att det också finns viskningar i vindens sus...
Underbart skrivet.
2006-08-11

  himlens hemlighet VIP
vad fint ditter...känns som om någon kommer hitta hem så är det du...
2006-08-11

  Björn Donobauer
Sådan är en enda den ende gode.. fint fångat återsken.
2006-08-11
  > Nästa text
< Föregående

rebecca d
rebecca d VIP