hur mår alla de som gnager på naglar
som glittrar i ljuset då solskenet haglar
de spacklade tonår det hypade racet
och morgonen skrattar åt clownen i fejset
hon vaknar på lakan som sprakar av färgen
som målar en donna så djupt in i märgen
hon är en palett, ja en regnbåges tårar
men gråskalan skalar när minnena sårar
så måla ditt yttre och lås själens dörr
och visade dom andra att allt är som förr
att ensam är stark och allt annat är bull
man klarar dig själv, för sin egen skull