Midnattssolens bleka sken vilar högt
över Ormbergets rand
när de sista konturerna av dig
suddas ut i Lulsundets sand

Jag hänger dina badkläder
över ett gistet gammalt räcke
och av endast kroppsvärmen
återfår du färg under mitt täcke

Ditt pulserande hjärtas tyngd
slår mig som vågor på vatten
med ens blir alla ord överflödiga
där i den orörda ljumma natten

Under tysthet välkomnar jag sömnen
med kroppen invid ditt nakna liv
för när vi ses igen i drömmen
är blott kärleken vårt tidsfördriv