Styv i min längtan

Rider Isabella mig hem i natten

Du finns i mig för att slå ut dina vingar

Omfamna mig för att resa vidare mot himmelen

Än finns ett ljus i fören på mitt skepp

Månen är röd men skyms av moln och försvinner i den tidiga natten

Under oss vilar havet svart som tjära

Vi glider igenom detta tunga vatten

Luften är varm fuktig på havet som bär oss

I gryningen möter mig min önskan åter

Att få ro och vila i din famn

Ingen möter mig denna gång vid kaj

Jag förblir styv i min längtan

Tills du når mig svävande över allt vatten

Du svarar att skeppets namn är ditt

Och styvheten får jag behålla

Och Isabella vänder åter till sin andra hamn

Jag glider i drömmen i din köls vatten

och skeppet har ditt namn