det snöar utan moln
från en blå himmel
oskyldig som få
ger mig klartecken
att detta är sista
kalla nakna stormen
innan ett annat löfte

solens strålar
dansar på isen
av minnen om en höst
fastfrusen i tiden
som snart ska tina
och blottas för mig
åter igen synlig

våren nalkas
där nytt liv skapas
och gammal höst
blir till jorden