du kan höra hur sången ebbar ut
flyttar sina noter och förvärvar sitt eget slut
utan din närvaro

krossade glas och brustna löften i ett och samma rum
som förflyttar det förväntade
och manar på det okända

solen lyser sina timmar och låter
livet få gå precis vart det vill
för ljuset bryr sig inte om din färdriktning
det ser bara till att rutinen är identisk

haft allt för många hjärtslag som väntat
och krystat fram sin längtan att få uppleva
medan din okunskap av min existens
skapar oändliga explosioner av frustration

du kan få mig när du vill
jag är bara här för din skull
så låt det omöjliga hända
att vi låter varandra finnas i samma värld