Det är först när tankarna
Dämpas och monologen bleknar
Som vi närmar oss sömnen
Sömnen släcker
När man vet att alla ord
Ideer, infall och den inre monologen
Uppstår i själen och
Vi talar ständigt
Och talandet är från
Själen som styr hjärnan
Det eviga processandet av språk
Så styr själen all vaken tid
Genom orden slår den in själen
Över hjärnan som processar
Talet omöjligt kommunicerande
En själ som oberoende styr orden
Så länge jag tänker, talar och skriver
Så styr själen
Det försätter oss i ett språkets rum
Där vi förstår att hjärnan är sist
Hållplatsen då äntligen talet upphör
Men vet inte vem som i slutet
Uttalar det vi redan vet
Vad vi kommer att säga
Men i själen finns vår högsta funktion
Som styr språket




Innan du säger något finns en
Förkänsla av vad du kommer att säga
Och i sista fasen i hjärnan formulerar
Du äntligen språket och du förstår
Språkets innehåll
Vem initierar monologen och hur
Avslutas den
Språket eller själen förhöjer oss
Och vi upphöjs till den nivån
Då själen styr och
Vår kompetens stiger och insikten
Att vi är människor och att vår stora själ
Är den som skapat språkfunktionen
Och gjort oss överlägsna
Våra talfunktionerär inställda på att oavbrutet
Processa språket och vi talar
Och tänker och då
Kapaciteten där vi blev överlägsna
Alla andras funktioner




Vet hur talet upstår
Talar simultant
Monologen låter tankarna
Hitta sina spår
Och gå över broar
Mot kvällen lugnas du och ordens
Träskoklapper får en verkan en rytm
Och fortsätta medan jag sjunker
In i universums glesnande ljus
En tanke ger mig en diffus oro
Jag skriver men är snart färdig
Broar som bär
Jag skriver något innan jag går
In i andras rum som överbryggar
Bäckens klara vatten som delade
In en text som liksom en blomma slog ut
Bäcken dela in de märkta barnen som
Väntade på bäckens andra sida
De sam iväg i den svala kvällen
Tankarna malde på
Jag färgade ögonlocken i blått och grönt
Och rött på läpparna
Jag blev idag ett övergångsställe med
Vita ränder