Sömnen bruten
Krackelerade rutor
Stumma stöter jag
Oförmögen bedövad
Tankarna som likt en oavbruten
Tråd syr jag stygnen
För att fästa och täcka
Kroppen där ingen kompråmiss
Stilla finns halvvägs
Med huvudet halvtomt
På det samtal jag för
Med mig själv
Täcket till hälften
Tänk på fiskarnas dova
Slag mot varandra
Sövande svala botten
Andas de med gälar
Jag driver in svalkande luft
Pressad genom blodröda skivor
Att alltid tänka tanke
På tanke lakanen också
De tänker svalkande långsamt
Jag upprepar de stumma ansiktena
Fiskar stöter varandra
En lång kedja av ord
Och bilder skrivna
Accelererar och slår av på takten
Är det kanske en dikt
Jag återupprepar tills
Den faller samman
Osammanhängande
Gardinen dras igen och
Mörkret mörkare
Jag gissar historier
Jag drömt för länge sedan
Natten är sank
Gåendes genom väta
Stranden är ännu längre
Varannan tanke fastnar
Fångad i ett nät
Drar jag igenom
Och fastnar i en monolog
Att upprepa och upprepa
Gälarnas silande stöter
Mig mot lakan och kuddar
På sidan
I tankarna går jag fram och tillbaka
Kastar ut nätet
Kastar orden
Kasserar orden
Mot andra ord
Dragna genom
Inombords och bordet i säg
Dukat för två personer
Den ena genom den andre
Steg nedför källartrappan
Stig längre ner
Stigen längre bort
Längs stranden där min hand
Lämnat sin tanke
Och bara handen
Hittar vägen hem