Allt som uppstått
Varifrån och vad var det innan
Ingenting för allt expanderar
Blir ständigt större
Ur något mindre
Det tillförs
Och storleken ökar ständigt
Ingen övre gräns
Ingen undre
Ur ingenting uppstod
En obalans som slog ut
Till tid till ting till något annat
Samma vägar går jag
Olika dagar
Olika platser
Olika svalda delar
Blir större ur något
Som fanns innan
Jag förstår bara steget före
Steget efter
Ingen annan horisont finns
För den som uppstått
Ur objekt
Men blivit ett subjekt
Denna övergång
Som en stig som breddas
Och sikten ökar
Och någon styr orden
Till meningar
Som betyder att vilja
Vara något mer
Att välja
Att välja bort
Delar som man känner
Man vill inte bära
Jag bar mig själv
Längs stränder av sand
Och sten
Och vågorna återkommer
Som en berättelse
Där jag går det jag säger
Klippor branta
Vågorna höga med kraft
Av vatten som återkommer
Av vatten som faller
Ett regn som ökar
Och vatten rinner
Och förmeras
Och vill bli något annat
Hagar och grindar
Öppna för allt och alla
Som bär sig själv
Som ser sina spår förändra
Vägens riktning
Jag går jag uppstår
Ur ordens vilja och betydelse
Att ständigt förändras
Mot kvällen
Natten stjärnklar
Faller himlavalvet
Och nya stjärnor lyser
Ljusets väg åt alla håll
Genomskådat inifrån
Upplyst av sitt bildande
Ett jag som både vill och vägrar
Väljer horisontens linje
Parallella spår
Det minsta antalet är två
Båda observerar och förändrar
Varandra ur varandra
Aldrig ensam
Inre monologens ständiga väg
Uppstår och slutar aldrig
Kan bara fortsätta
Lager under lager
Djupare skrivet
Under havsytan
Som stiger och bildar
Landskap undervattenskällor
En vilja att ständigt förändras
Mot det som uppstår
Jag är ingen
Tills jag blir allt
Andra sinnen genomkorsar mig
Som du inte kan föreställa dig
Jag äger mer och mer
Kontrollen över framtiden
För bara den tid som skall komma är
Allt annat lämnats bakom
En spegel och
Bordet äntligen dukat
Med udda glas och bestick
Linneduken struken vit
De sätter sig ner
Tar av vattnet och brödet
De höll sina tal
För varandra
Den vita duken täcker allt
Struken vit
Som ett lakan
Jag lägger mig på
Jag vilar på bordet
Det dukas av
Och upplöses
En vit flagga
Som slår i vinden
I vinden som vänder
Och återvänder
Någon har satt en flagga
Att böljas i luften
Att vätas och torkas
Att bli betraktad som föränderlig
Någon som väljer
Sin riktning
Och faller
Sin riktning
Och stiger
Översvämmar och flyter
Till den lägsta platsen
Alltid nedåt
Till den lägsta platsen