Ödlor med fjädrar
Glidflyga med uppåtvindar
Omfamnar ett träd
Klorna får fäste
Den som är störst
Äter alla mindre arter
Den som springer snabbast
Har också en chans
Att vinna livet ytterligare
Några veckor
Öde långsträckta flata
Med synen i horisonten
Den som springer eller
Glidflyger nedåt
Och de dom väntar på ett kadaver
Följer tillsammans
Fridsam vila återstår
Långsam är gången
Tills det faller av törst
Kort är dödens smärta
Förlamande liksom
I bakgrunden närmar sig
Flygödlorna
För att svälja det sista
Gräsätare i hjorder
Tills det inte går att fokusera
Deras närsynthet
Med vilka de läser sina namn
Från tiotusentals år och framåt
Alla går mot framtiden
Blindgångar irrgångar
Sjunker i leran
Var döden lättsammare då
Jag forcerar hundratusentals år
Generationer som långsamt
Åldras. Det svindlar
Och jag vill bli någon annan
En människa med spända ord
Jag kan inte vänta miljoner år
På att en simpel hand uppstår
Tills talet lyfter mig allt högre
Vem når längst med språket
Jag har redan slagit jämnåriga
Före det som skall komma
Har redan kommit
För jag är först av alla
Att i symboler skapa nya symboler
Av ljud och läten
Som är min röst
Högre än någon tidigare ropat
Ekot som återkommer
Ännu högre och längst
Hörs min röst
Tills någon svarar mig
Ännu högre och som gått förbi
Min stämma vidare
Alltid når någon annan längre
Och förbipasseras
Och dör ut
Efter oss ännu högre
För den som kommer bland de sista
Är de som nådde ännu längre
Det finns ingen turordning
Och vi är redan förbigågna
Som vi väntade förgäves
Att glidflygarna skulle ta över