jag kände en smekning
i det ändlösa svarta, långt
innan jag sattes till världen
det var Gudinnan som rörde
vid mitt icke-existerande jag
Hon viskade;
jag är Ingen,
förlöst ur Intet
avstånden mellan mina bröst
får avstånden mellan nebulosor
att blekna vid jämförelse


    *    *    *    *
       *    *    *
          *    *
             *

o, Du förlösande
o, Du förgörande!
Du, dualismens coup de grâce
som så försonande slöt mig
i Ditt stjärnlösa sköte
medan ormen bet sin svans
och eoner kom
och eoner gick
i det horisontlösa icke-varat


            *
         *    *
      *    *    *   
   *    *    *    *


men plötsligt, i en kosmisk ljusblixt
ejakulerade guden av många namn
och här är vi nu
— inkapslade —
i tre dimensioner (eller fler)
ständigt sökande svaret
på den yttersta frågan
vars eko är en chimär
jag uthärdar den gnagande tiden
men i drömmen smeks jag alltjämt
av Henne, utan namn, utan ansikte
u t a n

                      ∞


©MagisterZ