Pastorn gick ensam runt i rummet och synade alla detaljer i sömmarna. Conny, Jerker och ett par till ur Ordern var ute på uppdrag, modern, källan till energin var fortfarande inte på plats och man måste se till att hon snart var det.

Marieanna hade lämnat barnet hos honom. Han hade god hand om de flesta barn, men detta skrämde honom. Hon grät inte, utan bara stirrade på honom, blicken var något fjärrskådande och ibland kändes det som om hon iakttog honom och gjorde mentala anteckningar.

Hon var matad, men han visste att hon behövde nya blöjor, hon var ju deras nästa profet och han skämdes då han avslutade sitt vankande. Han borde ha bytt på henne för en halvtimme sedan, fick hon utslag i baken skulle han säkert bli bannad, men han kände på lukten att det inte skulle bli roligt.

Flickan såg så liten ut. Hur kunde hon lukta som ett en smutsig latrin. Stefan Björk muttrade irriterat för sig själv och tog tag i arbetet. Förhoppningsvis var det enda gången han behövde beröra detta, han var ju ändå en viktig länk i kejdan, inte som så många andra som bara var medlemmar.

~

Marieanne hade sin lögn klar. Hon visste att frågorna skulle hagla. Men hon måste låta övertygande. Hennes jobb den här kvällen var att göra intrånget till det lilla huset lättare, glömma låsa någon dörr, eller lämna ett fönster öppet eller något liknande.

När hon kom in i köket vände sig fyra ansikten mot henne. Sixten reste sig upp och tackade för kvällsteet nickade kort mot henne och gick. Kjell log vänligt, Erik hejjade med en ointresserad blick. Clara såg arg, ledsen och besviken ut.
- Var har du varit mamma?
- Oh vännen du minns vad jag berättade om mina "gåvor"?
Marianne väntade tills dottern nickade.
- Jag trodde jag sett en syn om var hon var, vår söta Liv
Hon avslutade det sista med en darrande suck som slog hål på alla murar hos Clara. De kramades. Marianne slöt sina ögon och kände sig stolt över sitt skådespel.
- Förlåt, det är stressande för dig med, blir bara... så ... trött av allt.

Efter ett par timmar åkte Kjell och Erik hemåt. Marieanna muttrade irriterat om attt hon inte k unde sova och Clara försvann upp till sin säng. Marieanna hörde snyftningarna genom dörren och smög tyst tillbaka nerför trappen.

På lätta steg smög hon vidare och lämnade tvättstugans dörr på glänt. Hon öppnade ett fönster på vädring i vardagsrummet sedan stirrade hon på tv;n utan att uppfatta vad programmet ens handlade om.

När hon såg skuggorna smyga runt logen som stod på norra delen av tomten kände hon spänningen släppa. Dom var här nu.

Med ett leende gick hon upp på sitt rum, stängde dörren tyst oc lade sig ner för att vänta. Snart skulle skuggorna ha fört bort Clara, snart skulle allt vara färdigt inför den stora cermonin.

En kvist bröts sönder utanför det öppna fönstret. Marieanne log för sig själv och drog upp filten till hakan.