"Här fryser dagen vårat vete. Skörden bränns av natten. Inte med eld, men av ljus.
Så blinda har solen aldrig funnit oss
Fördömda kryp.
Här bär vi våran sista klagan
Här höjer vi krympande händer
Ovanför den flämtande, gryende lågan.
Nu har barnen vi fött störtat våra tempel, mellan hårda men ändå unga fingrar.
Den dagen skall solens naglar
Skala av vår hud från köttet
Och slita bort vårt kött
Från tunna, vitskimrande ben
Om du någonsin hör mig sjunga, att
-"Nu brister själen ut i lovsångs ljud
O store Gud, O store Gud!"
Låt mig då hållas.
Berg ska falla över mig en dag
Och med samlad vrede krossa oss,
fördömda kryp.."

2005