Midsommarelden har falnat,
kvar är en slocknande glöd.
Midsommarsolen har svalnat
och färgar himmelen röd.

Omkring mig stojar och stimmar
vänner och fränder ännu,
men jag betänker de timmar
som aldrig mer skall bli nu.

De ser allt kul som skall hända,
de ser allting som är nytt.
Jag ser dagen bli till ända,
jag ser all den tid som flytt.

Nog är kvällen av vemod fylld
– är det fel på mig som ser
att det som gör vår tid förgylld
är att den aldrig kommer mer?

Midsommarelden har falnat,
kvar är en gyllene glöd.
Midsommarkvällen har svalnat;
glädje och vemod den bjöd.