konstiga dagar underliga nätter
tiden rör sig framåt, ibland. Oftast.
Ibland inte, ibland stannar den till
backar ett par steg, tar ett djupt andetag
och försöker igen på nån ny bana
och du kan bara följa med vidare
Det är inget du reagerar på, typ

Du minns inte, förutom lite deja vu
och knappt det ens, du rör dig framåt
men du stannar upp ibland, backar,
funderar om du inte var på väg
någonstans viktigt nyss men du står
ju still så vart kan du vara på väg
Det kändes som du hade en plan men
du tappade tråden här någonstans
kanske har blåbärsris växt och den
där stigen som kartan din pekade på
är nu försvunnen och glömd, eller så
är du helt enkelt på fel höjd och du
måste kanske bara vidare

Hon ler mot dig, tjejen vid gathörnet
och du vet direkt att du har varit
orolig över det där leendet förr,
“Varför står du still?” hon fnittrar
och du försöker svara något smart
men orden fastnar hos dig igen,
du vet ju att hon redan har hört ditt
svar, dina svar, tusen gånger förr
Hon fnittrar igen, och du är bara tyst

Du lägger dig för att sova
du vet att du behöver det, det
är något i ditt huvud som behöver
ut kanske, eller in, eller tillbaka
det är en så konstig dag det här
du tänker det när du somnar
att det är så underliga nätter
börjar