morgonrusig dimma
sveper över Stråkens silvriga vatten
vars spegel ömsom skälver
under tunga regndroppar
och näckrosorna håller seminarium vid vassen
i gråblek arlastund
ruvande på hemligheter
därunder den upprörda ytan
därunder den slammiga dyn

*    *    *

aftonsolen silas genom björkens bländgröna lövverk
varma strålar smeker verandans skrovliga plankor

med en bok vilande i min hand
läppjar jag på singelmalten, medan

hjärnan spinner förnöjt, likt en rofylld katt
spinner och spinner, tanke efter tanke

och tankarna färdas fjärran
i kvällsbrisens friska andedräkt

landar så småningom
i det ena lidelsefulla hjärtat efter det andra

*    *    *

kaminen har mättats med sin kost av vedträn
elden sprakar nu värme och ljus
utanför fönstret spänner stjärnorna ljusår av nät
över Stråkens nattmörka vatten

och midnattstimmen ljuder av osedda liv

den flytande spegelns spräcks ibland
av en fisk som överraskar 
en intet ont anande insekt 
som råkade vila vingarna på den krusfattiga ytan

och allt är både nu och då,
allt är både nära och fjärran

©MagisterZ 2023