en vandrare vandrar
över mitt tomma pappersark,
förtvivlad i en vit öken
jag fattar min penna
ritar två streck kring henne
en väg att följa
hon följer den målmedvetet
når arkets kant, fortsätter,
faller och försvinner i intet

och koltrasten knackar
brandgul näbb mot dimman

den långhårige synes välta
en gravlykta efter en annan,
suddar bort namnen på stenarna
badande i något dunkelt under

och koltrasten knackar
brandgul näbb mot dimman

med primtal söker jag fånga
kvintessensens singularitet
i mitt vida nät av intighet

koltrasten tystnar
koltrasten
tystnar...


©MagisterZ 2023