med ena foten i porten

och andra nästan på gatan

står hon med både android

och hörsnäckor, till synes

försjunken i sin

groteskt finsminkade fasad

eller rimligtvis i halva internet

på samma gång

bär Elma dessutom

ansvar för en liten hund

och en stor katt

kopplade till resväskan som

börjar rulla längs

trottoaren ifall

någon förbipasserande måste

använda den marginal

som fröken Molngnista

varken lämnar

eller har tänkt på finns

stum som en fisk

ända tills kompis Matilda

hör av sig

med en blinkning

- då rinner ordens fulla flod

ut på gatan och

upp mot molnen

bakom vars kuddtäcke

september håller sig varm

och ungdomen ännu strålar

medan Elma hittar

en villig elscooter

som hela konkarongen ska få

plats på eller

springandes bredvid

men väl kommen runt

åtta folkvimlande hörn

påminner henne ett

gammalt inlägg om

att filtpläden till

sina älskade djur

just blivit glömd

hemma i nya fyran

där fröken Molngnista

nyss flyttat in

alldeles ensam och

förmodligen yngst

i hela jäkla huset?!

- så bara att åka tillbaka

med blicken djupt

på bloggen och

sitt ihopsnörda kit in

i hissen, emellertid

fordonet ställt mitt

i porten

vari också nycklarna till

lägenheten blev kvar

- då sätter sig

äntligen Elma ned

på den ostädade trappavsatsen

och gråter

några gyllene sekunder

medan hunden slickar

hennes ena öronsnäcka

och katten den andra