Nirvana kör en spelning och det är förvånansvärd bra aukustik i lokalen. Du ser in i Kurt Cobains ögon där han står längst fram och du säger så högt du kan “Dom säger att du är död” och han ler bara till svar. Det är ett snällt leende, men det är också ett leende som påminner om att en spelning är ett uppträdande och inte en dialog, även om det bara är du i publiken.

Du är ju inte ensam, men det är bara du som hör. Stockholm rullar fram framför dig och runtomkring har du en bunt andra cyklister. Galningar, allihopp, de kör som galningar. Du tänker det säkert var tredje minut, och för att slippa vara ute bland dom längre än nödvändigt bränner du över vägen även fast det gula just slog om till rött.

Rödljuset lite längre fram har du inte samma tur med och du måste bromsa in. Tar inte en sekund från att du stannat till att Mikael kikar in från sidan. “Du, den där fakturan ni skickade förra veckan, jag tycker inte totalbeloppet stämmer riktigt.” Han är snäll, Mikael, du ser det i hans ögon och han talar med en mild röst men ljuset slår om till grönt och han försvinner bakom dig.

Över västerbron så ser du Stockholm vakna till på din högra sida. Det glittrar i fjärden under dig och fönsterrutorna på husen svarar. Härifrån ser staden ut som någon leksak, något du köper i miniatyr och sen bygger upp enligt någon ritning. Eller att det är du som är stor, en jätte som vaknat och nu står med fötterna i vattnet några kilometer bort, yrvaken på väg för att se vad den här tidseran har att komma med.

Tankarna avbryts när Annette kommer ikapp dig på cykeln, hon måste pinnat på rejält för du kan fullkomligt hör hur andfådd hon är när hon kallar på din uppmärksamhet “Du, Du, Du, Du” säger hon, pausar några sekunder för att hämta andan och sen igen “Du, Du, Du, Du”. Du vill inte vrida dig mot henne just nu, hon kommer vara vansinnig över något och du behöver lugn och ro för att hantera det. “Du Du Du -” säger hon en sista gång innan hon försvinner och Mazzy Star kommer tillbaka igen, du mindes inte ens att hon hade börjat spela för dig tidigare men hon viskar fint i ditt öra nu när du rullar ner mot Rålambshovsparken.

På raksträckan Norr Mälarstrand är det Grand Prix, Tour de France, Vätternrundan och ett och annat Lidingölopp. Det gäller att trycka på för att inte hamna bakom och du säger till Maskinen att kasta ner Mazzy Star från scenen nu. Maskinen kastar fönster i marken och du trycker på i takt med basen och får faktiskt en bra tid på sträckan. Inte bäst, men bra. Vid Stadshuset så har du sista rödljuset innan du är framme och där står Annette, tyst väntande, men du ger henne ingen tid utan till höger ser du din son när han äter frukost, han har tydligen tryckt ner sin macka i muggen och försöker nu dricka den men det rinner bara ut och han skrattar och skrattar och skrattar. Det gör dig glad, du tittar dit igen, och du ser hur han trycker ner sin lilla hand med mackan i muggen igen och - nu blev det grönt, bara att sätta av, du är nästan framme.