En minut in på nyheterna så
sken din bild upp, du var ensam och glad
den första skolbilden du fick i ditt liv,
den som tyvärr också blev din sista

Det var demonstrationer på stan
folk du aldrig träffat hade ditt ansikte
på skyltar med ord kring “Aldrig mer” “Fel”
“Misslyckande, gör bara bättre!!!”

De var så arga, allihop men de
var där ute, där ute långt borta
jag hörde dom ibland, när de tågade förbi
men du sov så stilla, du hörde ingenting

Tusen personer skrev upp sig sen till
din begravning. De trodde kanske det
var något statement, en fingervisning
över vad de tyckte var rätt och fel.

Vi smet ut bakvägen, du och jag
Din aska spreds i en bäck bakom skogen
den du ibland stack pinnar i eller
hoppade över om du samlat mod nog.

Alla de tusen gick vidare snart
de hade någon annanstans att vara
något annat de nu ville säga
kvar fanns bara jag och minnet av du.