Ingen av oss fattade vad som hände
Det var som gravitation, vi drogs ihop
två stenar i rymden så när någon
kom och hämtade dig när vi snackade,
när nån från köket ropade på mig
så bröts vi upp bara för att en kvart,
kanske tio minuter senare
hitta varandra igen i en soffa
vid något bord, på promenaden mot
bussen som skulle ta alla till stan

Vi hittade varandra och någon
naturlag gjorde att vi slogs ihop
din arm trycktes mot min i soffan,
under bordet smög min fot vid din vad.
På promenaden så hamnade min
arm över dina axlar och du passade
in där som en legobit i en annan

De andra retades, såklart, jag hade
gjort det också men dom förstod inte
dom trodde vi gjorde det här med flit,
dom trodde du och jag hade ett val
att vi ansträngde oss och försökte
men vi visste lika lite som dom.
Två stenar i rymden, vi fattade
ingenting när vi föll mot varann.
För oss var det bara gravitation.