vi åt tacos i soffan och tittade på ’Girl interrupted’ jag log genom tårarna och strök handen över din rygg, din lilla spröda sparvrygg. Sen visade jag fotoalbumet från -95. Bara ett par år äldre då, än du är nu. Du Tittade, Nyfiket. Skrattade, stannade på fotot av mej I sängen
Mitt hemmaklippta pojkkorta stökiga hår, färgat svart. En cigg i ena handen. Den andra håller upp långfingret. Ett flin.
Koskenkorva på det lilla bordet och många små plastmuggar, lysande vita. I en liten hytt över Östersjön.
Någon hade en kamera. Någonting är lika. Vi. Fast ändå så olika
Då och nu. I den töjbara tiden möts vi

Du spelar musik för mej, väljer några favoriter, bara en kort bit av varje ’Cigarettes After Sex’ Young Lean’ och Lana. Jag säger att du borde lyssna på Tindersticks
’Kanske det’ svarar du
och fladdrade iväg.
Disken är kvar, är min, är ett berg.

Vi har byggt ett monument I tiden.
Hjärtslagen, tiden,
håller ihop.

Imorgon ska jag visa dej ”Betty blue”
Den första filmen jag älskade.
Jag har älskat många filmer efter det.
Människor;
bara två.