En dag undrade du
om livet verkligen ska bli sånt.
Stilla och lugnt.
Ingen vårflod längre...

Jag stannade vid den frågan
och tänkte också till.
Ska det vara så,
stilla och bara minnen...

Vände tillbaka till mina tankar
den dagen när jag kände så.
Såg förälskelsen
forsa som en vårflod
och nuet som lugnet efter stormen.

Hur ser framtiden ut?
Var är spänningen?
Längtan att överraska
och hitta på nåt nytt?

De spontana skratten
ska de bytas till stela avvaktande leenden.
De kittlande stunderna till
planerade möten i kalendern.
Den passionerande känslan
till en fråga om det passar nu.

Ja, den kärleken den förbryllar,
den syns inte men finns där.
Under ytan är den som en stark ström
lockar och drar i en.
Två ögon som möts
och den finns där.
Vårfloden...