Min lilla syster hade skaffat ett nytt husdjur. Hon kom hemåkandes i samma transportvagn. När luckan öppnades låg både djuret och syrran där och slumrade. Det visade sig vara en åsna!! Då de klev ut och reste sig upp, blev åsnan lika ståtlig som en häst. Dess huvud befann sig högt ovanför oss. Syrrans son var kanske också med i denna garage-mässiga hall. Husdjuret var minst dubbelt så högsträckt som en åsna torde vara. Men det var knappast någon häst, och heller ingen giraff (fastän lillasyster gillat en sådan förr). Medan jag vaknade höll åsnan på att övergå till mänsklig form. Den svängde coolt sin sällsamt svarta hårman. Vi förstod att det var Jesus eller någon som stod där framför oss.

Före det nya djuret hemförskaffades, så jagade de runt efter nån sorts musråtta, eller om det var blott ett småkryp typ silverfisk. Min lilla syster och/eller hennes son hade svept fram längs mörkare rum, halvt in under sin säng. Måhända sökte de med kvast sopa undan musen likt en dammråtta? Eller ville de snarare få tag på sitt älskade husdjur, som behövde återföras till ljusare rum? Jag hade ingen riktig aning om vem som var på väg åt vilket håll.

I ytterligare en dröm natten innan, hade jag fått kämpa lugnt för att vakna upp i min säng. Någon demonisk kraft hade dragit mig i fötterna, bort från kudden. Jag var hursomhelst säker på att komma tillbaks till verkligheten snart - inte längre skrämd numera [bara trött på den smått ohyggliga kampen, som likt kramp kräver avspänning. Sägs att det rör det sig om ens s.k. eterkropp som skall klicka rätt i ens s.k. fysiska kropp, men vissa tillfällen stöter på motstånd, då de skall lämna varann respektive återinträda efter sömnen.]

p.s. Nästa morgon har en stor räv stannat till vid min cykel, och trycker sig mot mitt ben. Den hårt spända räven vill inte flytta sig när jag skall fram. Emellertid dess ansikte tyckts misstänkt likt en grävling. Nu är det dessutom solljus, så känns särskilt märkligt att rävgrävlingen befinner sig såhär nära människogården. Väntar den på att jag ska mata den?? Rävar har redan passerat förbi mig under nätter i verkligheten - eller jag förbi dem. Ibland har vi stått stilla och iakttagit varann, men aldrig såhär nära.

Strax får jag syn på en till, mindre räv inuti huset. Murbruket är delvis borta (som i en ruin) så man ser rummen utifrån. Tydligen är det min gamla familj som bor där. Mamma lunkar omkring som om räven vore en vanlig gäst - som om den inte ens dragit in smuts på mattorna. Känner knappt igen henne. Tänker att förr i tiden skulle mamma omedelbart ha slagit larm eller själv schasat ut ett sånt främmande djur. Även jag gör mig just redo att markera för räven; att den gör bäst i att rusa iväg sin kos. Men eftersom inget obehagligt händer, låter jag både rävarna och mina föräldrar stövla omkring på samma golv. Maten har inte heller tagit slut.