Mången stig jag har bevandrat, långt liv jag stapplat fram.

Och människor passerade, i guld, rubin och strass. Mig, de blott kasserade, som helt sekunda klass.

Jag, min stackars sate, har fått andas makadam, när jag legat invid diket, medan livet susat fram.

Men, vem är jag att klaga; och föra nå´n till dom?
Och säga: Dom är svaga! I andlig fattigdom.

© Bo Flodin