kvar i kolsvart ram

värjd mot iskyligt regn

bor en kritvit dam

i sin glödheta säng

hon har månen tänd

medan stjärnan är släckt,

ur sin trånga gränd

vill hon sällan bli väckt

tror det finns stor stad

där allt stormar av höst

men hon tar varmt bad,

pysslar om sina bröst

knaprar snart ur frys

gamla flingor av snö

i sitt stilla mys

ändå rädd för att dö