Ingen har ännu ställt upp ljusstakar

i kallaste oktobers alla mörka fönster.

En gubbe ropar från sin radhusdörr

att någon måste hjälpa honom.

Först står han där normalt vid rullatorn.

Snart märker jag hur massa blod har runnit

under gubbens till synes röda keps.

Ambulansen kommer snart...

Man beordrar mig över telefon att

följa honom in och sätta sig någonstans.

Hundraåringen minns ingalunda

vad som hänt - knappt ens

att han befinner sig hemma -

dock sitt personnummer mycket klart

och vilka piller han fått sluta att äta.

Klockan har nyss vridits tillbaka

från sommartid till akut vinter.

Ambulansen kommer snart...

Man har himla massa annat jävelskap

att ta hand om under halloween-helgen

- så vi kan inte räkna med hjälp, men

personal råkar befinna sig sju minuter bort.

Lyckas inte urskilja om det droppar

från särskilt ställe eller har stelnat

och jag vågar inte göra något

utom att lätt pressa handduken mot

och hålla en hygglig konversation med

den tunna gamla tomten.

Ambulansen kommer NU!

Kvinnorna kan äntligen kolla läget

och höra med hundraåringen varför

hans larm icke har aktiverats -

om han kan tänkas ha ramlat eller

ifall blödningen har börjat inifrån?

Min närvaro behövs ej längre

- så kan fortsätta jobba som vanligt

vilket jag var på god väg att göra

när ändå stannade

för det spöklika ropet

som torde drunknat i stormvind

om det hade varit en annan natt.