Leif-Göte Hagborg tror att han bor någonstans mellan Masthugget och Olivedal. Ofta händer det att han knallar ned till Hagas gränder, för att få massa gött i magen och något spirituellt att hänga på tapeterna. Genom fönstergluggar där hipstrar och hälsofreaks har flyttat in ovanför butikerna, passar Leif-Göte på att åhöra varvsarbetarnas gamla skepparhistorier, som svävar i färsk tappning totalt omstuvade. Som påtår brukar han tassa in hos Albert & Herbert, för att kolla hur det går med adventskalendern det här året. Jodå, de kör samma lappade & lagade luckor, som de gjort under senaste 41 åren (blir 42 i år). Till och med Kurt Olsson känns lite väl modern i sin 50-talsfigur, för att man ska våga låta honom medverka till allt strul i det äkta pepparkakshuset.

Den gamle kanaljen Hagborg kan inte låta bli att börja julpynta redan när höstlöven brinner, allra senast vid allhelgonahelgen. Änglarna blir dock ofta utbytta mot sjöjungfrur, och som tomteskägg får det räcka med piprök. Härom veckan kom en madame fram ur Regnbågen och bad honom dra ett kort tarot. Leif-Göte visste inte vad han skulle tro - om hon ville bota hans nostalgi eller bara flörta lite eller sälja en hel religion. Hursomhelst är det alltid kul med kortlekar, så han drog uppenbarligen Kung i Bägare. Då påstod madamen att den motsvarar villkorslös kärlek, ja potentiellt överflöd av emotioner (inga mörka sådana i sikte). Herr Hagborg för sin del kunde ej bekräfta en såpass villkorslös källa - han trodde fortfarande att madamen skulle ta betalt i någon form (att man skulle tvingas köpa tusen bullar till barn i något krig som bedöms som mer akut än andra krig.)

Sedan kom gubben att tänka på Ulf Lundells kommande julalbum. Även för en trogen göteborgare finns det ju undantagsfall, där man låter sig lyssna på någon stockholmare eller hel liten bunt stockholmare (med den flygande holländaren vid rodret). Dessutom har Leif-Göte redan hemma (på stenkakor) drygt hälften av spåren som nu åter seglar ombord på Rött Guld. Så då tänker han sig gärna att skaffa låtarna på nytt i julklapp. Synd bara att skivproducenterna aldrig bad andra sångare som Alf Robertson och sångerskor som Sonya Hedenbratt att tolka Ulfs mästerverk?! Hursomhaver plockar Leif-Göte med sig hem till höghuset : ett spöklikt chokladhjärta med rom i, som han spikar upp på väggen i en ledig glipa.

Samma afton pausar han Rapport-sändningen och klickar istället igång serien Upp Till Kamp, som visar precis hur diverse ungdomar tedde sig längs 60-talets Göteborg. Hans dotterson spelade en gång på just den vilda klubben. När det svartvita övergår i färg, trycker gubben på PAUS och återvänder till nyheterna, som dessvärre alltmer sällan går att känna igen. Det hela slutar med att Hagborg öppnar en bok istället, som givetvis blir historieskrivning av Kristian Wedel från mitt i 90-talet, "Söder om Älven, Väster om Staden", vari ombyggnaden av Haga osv stadsdelar porträtteras med glimten i ögat på fullaste allvar, med hisnande fakta klädda i skönt litterär dräkt - så att rentav Leif-Göte börjar ana vad som skett här.