Dagen grydde. Sakta, nästan motvilligt tonade den fram, klar och skimrande blå.

Bredvid honom i sängen låg Liv. Hon hade en solstrimma mitt i ansiktet. Hon blinkade till ett par gånger, vaknade, log mot honom när hon såg att han var vaken, kröp tätt intill, svettig, varm, mjuk. Hon kramade honom hårt. I gryningstimmen skänkte de varandra.

Att en dröm kunde vara så verklig! Han låg en stund och försökte hålla kvar känslan.

Så var den där igen; tröttheten; denna förbannade trötthet! Han hade burit den så länge nu att den blivit en del av hans liv. Någon enstaka gång kunde han förnimma en känsla av lätthet, som om ett fönster öppnats och släppt in ren luft i hans huvud.

Han hade nya dagsrutiner nu sedan han blivit arbetslös. Trots den närmast förlamande tröttheten, sov han sällan mer än fyra timmar per dygn. Gick till sängs vid tretiden och vaknade vid sju. Tog en öl. Följde morgonens repriserade teaterföreställning utanför köksfönstret, med skådespelarna från huset mittemot.

Hon, den ständigt jäktade, var först ut. Som vanligt springande med fladdrande kappa.

Granne efter granne, alla passerade de med sina morgonrutiner.

Flera cyklade.

Hon, den vackra, punktlig som alltid. I alla väder. En kvart i åtta gled hon elegant förbi.

Så kom Paret. Var morgon cyklade de iväg. Hon var alltid först ut. Grenslade sin cykel och for kvickt iväg. En stund efter kom han med raska steg, kastade sig på sin cykel och for snabbt efter. Sedan, efter en stund, var han åter. Vart for de? Varför kom han alltid tillbaks?

Om vintern promenerade de. Mönstret var detsamma; hon först, han en stund efter.

En yngre kvinna passerade med nerböjt huvud, mobilen framför ögonen. Som hypnotiserad tog hon sig fram.

En liten tjej, kanske fem år, gick med sin mamma till dagis. Eller, gick gjorde hon inte ofta. Hon skuttade, hoppade på ett ben, gick baklänges och rörde sig på alla upptänkliga sätt. För att kunna göra det så lätt som möjligt för sig, fick mamma bära hennes ryggsäck.

Så den ensamstående, ständigt lätt rusige herrn högst upp med sin lilla dotter skuttande några meter bakom. Var hon så glad som hon såg ut? Ibland fick hennes far besök av kvinnor med korta kjolar.

Därefter brukade han äta frukost, alltmedan han läste tidningen.

I vanliga fall tog han sedan en promenad. Han hade sina favoritställen. Skogen gick han ofta till. Där fanns några rejäla motlut som sög duktigt i benen om man gick snabbt. Högst upp kunde han slå sig ner på berget och se ut över vattnet.

I dag gjorde han ett avsteg från sina vanor.