livet
ibland ett sluttande plan
man blir aldrig riktigt van
det händer och sker
reflektioner av det som varit
suddas sakta ut
var har det självklara livet farit

balansen rubbas så lätt
dansen faller ur takt
dagen blir natt
ljusen blir till mörker

rubbade banor
missade tillfällen
orden faller platt
tiden klibbar fast

en stormvind ger ett kast
livet en vind
som snabbt for förbi
skeenden som bara brast

åren som gick sin väg
där bland minnena
var finns jämvikten
var lämnas tiden
jag vill fylla
de hungrande sinnena

det nakna ögat söker
de givna svaren
en bruten sekvens
kan visa vägen
jag gör allt och försöker

en förändring
murar som faller
jag ber efter mer
molnen är tunga
släpper snart sin last
och snart kan vi en ny sång sjunga

i öknen faller regnet
ta vara på tillfällen
vi står här trotsiga
även om marken lutar
även om torkan härskar
även om tiden rusar