obarmhärtig
vinden drar över huden
isen växer för varje sekund
sjön täcks av en blank yta
en stund senare flera meter tjock
och solen gömmer sig
bland urberg och tunga skyar
och för evigt värmen väntar

vinden gräver hål
tid och is blandas i gloppet
tid och is vinner inte i det långa loppet
tiden kan verka i det dolda

hon tar vägen hem
stegen säkra och starka
blandar ord med själ och mening
kylan rår inte på hennes vilja
vinden formar snön i minnet
hon menar att livets mening
finns i de steg hon tar och
i relationer hon formar