Kärleken lever, finns i leendet bakom slöjan. Idag kommer vi ta steget, från att vara två separata punkter i ett universum kalla rymd, till smälta samman i en omfamning. Två kroppar som flyter bort men hem.

Det är något du gör som jag inte riktigt förstår. De är de där småsaker som gör vardagen lite mer mystisk och värdefull.

Vi stannar kvar, så länge vi orkar ta oss vidare. Den kärlek som bär vidare vill vi flyga med. Högre och högre. Om natten när andetagen är det enda som hörs, ligger jag kvar i tystnad och önskar att värmen ska finnas kvar när morgonen kommer.