Natten när stormen smög sig intill
stugans knutar
i det vita mörkrets omslutande pisksnärtar
mot den bara huden till mina eldhärjade kinder,
var bara knäböjandets barmhärtighet värdig

Ett litet intet växer till en betydande köldknäpp
som när en mördare försäger sig
inför polisens alla frågor, där sorgen
sprider sig i okontrollerad förtvivlan.

Som att stå stadig kvar på värnet
och hylla bombardemanget av förbittring.

I denna stormens natt.