Li
ti
um

du är mitt lilla
mysterium
silvrigt glimrande,

världens tredje ämne :
den giltiga gången

vill du fylla mina längtansfulla lemmar?!


visste ingenting om dig,
blott att du bor
i batteriet i min kamera

tills jag läste i listan,
tjuvkikade på wikipedia och
utsatte mig för kemisternas stjärnsystem

vi kallar dig Li,
du är den första
knappast största
av universums hittills
sex kända alkali-metaller
likt aska, som soda

dina styvsystrar
Natrium och Kalium
har många daglig kontakt med
men med dig
vet man inte precis...


fastän du är jävligt ensam
finns du inte
i isolerat tillstånd
blott i oli-
ka föreningar

säg, kan du bli lila
i eldslågan eller
illgul som din andra syster?!
varkendera
ty du bär tydligen
blodplasman genom hjärtats
julstrålande kulör


Litium, mitt mysterium,
till vardags förekommer du
i heliga hälsans källor
särskilt i Tjeckien och Bolivia


de säger att du vill bli av
med din enda valens-elektron,
reagera så lätt
med någon ädelgas

fastän du förblir
i fast form
hur man än bränner dig
jonglerar du med din
kropp som en porös lindansös

likt förbannat
ifall du andas min lust
eller redan bara utsätts för luft

hamnar din vackra illusion i förfall


emellertid jAG
är rent fast silver
inget pulver
eller moln som du kan
beblanda dig med
som du behagar

jag följer månens lagar
ibland magiskt
illusoriskt flytande
likafullt
en osviklig spegelyta

vars bilder du
kunde få sönderfräta

om du vill ersätta
mitt minne
som ligger i tredubbla lager
och skvalpar här :

byta ut allt mot
ett engångsbatteri,
Li
låta det bli
oss