när den är släckt

vi lyckas inte tända

när den är tänd

förmår vi icke släcka

om vi var släkt

kan längre ej vi minnas

du är min vän

om även slutar finnas

jag känner än

hur dina lår gav värme

vått slingras liv

likt armar kom oss närmre

om vaknat nyss

är lågan sann som månen

här bränner kyss

grå strålar sällan svalka

då vi går upp

blir aska kvar i sängen

när sagan stängs

hålls längtan ändå öppen