ni sjunker in

i speglarnas soffkuddar,

ser hur era tungt svävande toner

från varsin vinylskiva

längs outslitliga infall

alstrar färger ur det svarta,

vi finner liv

under spår av glas

som om ni fortfarande bor

härinne hos oss,

mitt i krossad mosaik

på mattornas takmålning

faller ni uppåt

så hisnande sakta

att vi hinner fånga era andetag

45 gånger per decennium

tar vi en gammal svängom,

mur mellan rum

spricker i några takter

medan världen är avstängd

ventilerar vi hjärtats garderob,

plockar fram sparad morgonsol

och blåser skuggor

nu nästan ut