det är som om

vi sänder våra drömmar

med aningslös kraft

dygnet runt

till någon högre instans

där de blir liggande

i trög kö

under minst ett decennium

och skvalpar oroligt

likt tunga moln

mellan märkliga kugghjul

i vår kärleksmaskin

svårförlitlig

tills önskan nästan

glömts bort

och tämligen oväntat

blir besannad

en vacker kväll

i omförtrollat sken

får vi mer än

en kunde tro

av gemensam dröm

genom lager av längtan

kom något

ända fram