Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Våndans kammare

Mitt hjärta blöder
Det rinner ut på golvet
I ett stort hål i mitt bröst
Sipprar livet ut
Och våndan in

Jag vrider mig i plågor
Som en mask på en krok
Försöker undkomma mitt öde
Aldrig är jag snabb nog

Deras ögon som kalla tjärn
Och jag ligger här på mattan
Stum och kall
Skör och mjuk
Mindre än en blomma på lut

Mitt hjärta bultar
För varje slag ekar orden
Alla är vi samma sak! Dödsdömda till evig rättelse och evig synd
Jag kvävs till döds i mina lungors nöd
Jag kan knappt röra mig
Än stå på egna ben

Det skrämmer mig
Det avgrundsdjupa sår
Som i mig bor
Jag trodde det var läkt
Men nu är det infekterat
Och varet flödar ut
Jag kan inte peta på det
Inte utan att skrika rakt ut




Fri vers av Anna-Sara
Läst 28 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2024-05-17 15:52



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Anna-Sara
Anna-Sara