2024 / edge of existence/ jag fyller trettiotvå
västernorrland
det var
så många år sen nu
lugnet fanns
i allt som kom upp
i allting som lät
i det som kraschade
liv lät
liv levde om
tidigt unnade vi oss lyxen
att möta mörkret
allt löste sig ändå
vi hade människor
att vända oss till
man ska vakna varje morgon
och hata sig själv
man ska klara av
att somna varje kväll sen
det är inte lätt
och som vuxen
står jag hellre upprätt
sex somrar sen
vi vinkade åt turisterna
levde ännu ett år
i ögonhöjd;
sen allt vändes upp och ner
firar vi varje delvinst
en plats på golvet
vi förtjänade mer
redan då
en instängd sommarstuga
vi tittar på fotografier
60
70
och 90-talet
här gick de före oss
här stod de stilla
här gick de framåt
här tog det slut
och här var det för sent
att pussla ihop allt igen
jag sörjer
för mig själv
genom andra
jämt och ständigt
det är tusen samtal tillbaka
och det som påverkade mig då
är borta nu
men alla jag känner vet att
jag viftar lika paniskt
med min vita flagga idag
så fort det blir för tyst
och så fort livet inte låter
snälla
patrik
för helvete
gå vidare
och väx på dig
idag
är jag älskad
jag säger det till jennie
varje dag
att det är
ogreppbart
sjukt
att jag får vara älskad
hon säger självklart
du förtjänar det
dessutom
jag som avskytt så mycket
med mig själv
och gör det än
men allt handlar om
att någon annan
säger
ja
okej
va med mig
en sak vet jag säkert
att jag var femton
första gången jag kände
ensamhet
sedan var jag femton
första gången jag kände
mig älskad
vad gör det med en människa
att vara älskad så länge
outhärdlig
självgod
och svår att älska
32 år nu
det är the edge of existence
och som vanligt
blåser det förbi igen