vilka är alla dom
som står på stranden
den dukar under
av kroppar
som flyter åt fel håll

vad som helst
kan nog vara fond
åt världens undergång

normandies stränder
virginia woolfs stenar
i fickorna
trumps riviera
böljande handlingar
av våld

vem ser efter
alla dom svaga röster
som aldrig kan trumfa
mörkermännens
tomma tunnor

vem ser efter dom levande
som orkar

var ska alla förändringar
med oss två
tidvattnets rörelse
tvättar byken
i blod och klor
ändå blöder det inte ens
från dom flesta människors sår

vad är det då
att sätta ett barn
till en värld
som verkar så förlamad
av rädslor och sorg

ja vad är det
om inte ett motstånd

vems är mardrömmarna
mitt på blanka dagen
när du äntligen kommer finnas
min lilla pojk
då kan du visa mig
så lovar jag
att vi tillsammans
ska leva igenom dom

vem skriver böckerna
om den stora förlusten av kontroll
som det innebär

jag återvänder till alla gamla sidor
där verkligheten inte kan ändras
bara minnet av den

vad är ett efterlängtat besked
en spark genom förväntansfull hud
innan dig ibland hundra år av ensamhet
men nu mest ett hopp
om att det kanske aldrig
behöver ta slut