tio dagar utan främmande slut
tio dagars slit
sen stod den nya fontänen
i bandhagen centrum
och läckte vatten
sopor brinner lika mycket här
som runt ganges
men du och jag
går till där grycksbovägen
möter örbyleden
det är nyproduktioner
så långt ögat kan nå
allt är i rörelse
hela tiden
tio dagars våld
några stationer bort
packar man upp gud
i hemmen
igen
man måste
för att orka
vilka är vi
att döma
vad människor behöver
grannen utan hår
tittar åt vårt håll
samtidigt som sommaren dröjer sig kvar
tio dagar av oro
jag längtar efter höst
lugn
och färre saker som vibrerar
gryning byts mot skymning
runt om oss faller folk
samman
de blir barn på nytt:
hjälplösa
ensamma
stolta
vi vet inte vad vi kan
vi vet inte vad vi ska
vi vet inte vad vi orkar
göra med den empati
som vi fått med oss
tio dagar av medkännande
jag hör dig säga
genom väggarna
i telefonen
att bara för att du vet
hur allt kan gå sönder
behöver det inte göra det
du tröstar
och jag hoppas
att du också
nån gång
kan tröstas
tio dagar av dig och mig
vi tittar på varandra
det har gått sjutton år
jag är du
du är jag
insikten
får mig att orka
den får mig
att våga vädja när allt känns
närmre slutet
än nuet:
snälla
håll mig tills jag är stark
det kanske aldrig händer igen
men när jag tänker på hem
är det utan rädsla
och det
betyder något
tio dagar utan främmande slut
alla tankar om framtiden
får ofta människor att stanna
mitt i andetagen
tio dagar till
föralltid