Hon sitter med ryggen vänd mot oss

en älskvärd fan

händerna virade runt kroppen

vackert knutna i flera varv

Med ryggen sitter hon oss vänd

hålles i dimma inför vad

hon verkligen är

ett ödes knyck

jag

en förvirrande pölgråtare

suddig och van

ovisshetens plaskdamm

vanebildande delande

där ska vi förändras åter

innan synmassan tillåts riktas förbi hennes förbannade ryggtavla