Ödet mitt ligger under jordens sönderpackade yta

i armarna på de småglupska maskar

vilka vräker sig i mitt huvud

föder sig på mina mörksotiga solkakor

de äter och äter

tills jag inga tankar har att ge

då åker de rutchbana genom min sönderfrätna pilstrupe

och leker cowboy och indian i mitt hjärta

tills även det är tomt

som jag längtar

rädslan filar jag bort med pappas bågfil

innan den hunnit växa