Om jag kunde måla

röra penseln

som den ville bli rörd

Om jag kunnat föra den genom mitt hjärta

då skulle jag måla världen av sorg

En flicka med döda ögon

och vita ärr

händerna slängda

längs den stol på vilken hon sitter

Tärögd gömd i sin ensamhet

Bland miljoner händer

vaggande med vindens kalla drag

Penseln skulle visa all den smärta jag bär

och jag skulle dö i lycklig vetskap om att ni

Äntligen vet vem jag är